LUFTRENARE

Rätt luftrenare på rätt plats ger både bättre motorgång, högre effekt och längre livslängd. Men originalfiltren i våra gammelbilar är inte alltid så effektiva. Därför tycker jag inte att man ska skämmas över ett modernt filter i en gammal luftrenarburk, bara det inte syns!
Visst är det snyggt med motorer utan luftrenare, där kromade trattar står givakt i raka led. Att köra utan luft filter är dock ett perverst lustmord på motorn, även om man bara kör tävling och även om det sker vid fuktig väderlek då damm och annat elände inte yr omkring. Men luften runt (och framförallt bakom) våra bilar är ändå fylld av gummi-inbakade sand- och dammkorn! Denna damm/gummiblandning suger motorn lystet i sig. Om inget filter hindrar partiklarnas framfart så bildar de en effektiv slippasta som gnager på ventiler, säten, kolvringar och cylindrar. Argumentet mot luftfilter är att de ger ett visst motstånd som sänker fyllnadsgraden vilket i sin tur sänker effekten. Visst kan det hända att några hästkrafter försvinner vid filtreringen, men har du råd att betala priset? Ett luftfilter brukar sällan äta upp mer än fem till tio hästkrafter. Utan filter kan däremot en klubbtävling med din sportbil sänka effekt en lika mycket på en nyrenoverad motor.
       På bruksbilar ska luftrenaren helst också fungera som ljuddämpare för insugningsluften. Visst kan det vara njutbart med ett häftigt insugningsljud, men det stör definitivt kommunikationsförmågan inne i bilen. Oftast vill man också styra temperaturen på den insugna luften, det förbättrar körbarheten och ekonomin även om det kan sänka effekten. En nylonstrumpa över insuget hindrar bara småfåglar och dylikt att sugas in, men det farliga dammet passerar rakt igenom.
Oljebadsfilter är ganska effektiva och ger ett relativt lågt luftmotstånd, men tar stor plats och är lite bökiga att serva. (Ford) En del filter sätter luften i rotation så att centrifugalkraften separerar bort den tyngsta smutsen. (Ford) Pappersfilter är effektiva, men ger stort motstånd och täpps fort igen samt ger turbulent luft.
Lika dåliga är stålullsfilter utan olja, motorn blir i praktiken lika skadad som om man kör utan luftrenare. De flesta stålullsfilter som säljs som extrautrustning är värdelösa även inoljade. Den enda fördelen med denna filtertyp är det låga luftmotståndet, men vad hjälper det när filterverkan är lika med noll.
       Fram till slutet på 1960-talet var oljebadsfilter vanliga, där strömmar luften över oljebadets yta och rycker med sig små oljedroppar som blir hängande i filterinsatsen. På detta vis filtreras luften ganska effektivt. När motorn sedan stängs av kommer en stor del av oljan att droppa tillbaks ner i badet och för då med sig dammet som sjunker till botten. Ett filter av denna typ behöver inte rengöras så ofta som de med en oljeindränkt insats utan oljebad. Ljuddämpningsförmågan är också ganska god och tryckfallet (luftmotståndet) acceptabelt. Ett oljebadsfilter behöver aldrig bytas. Istället fordrar det en viss skötsel. Jag brukar serva dem var 2000:e mil, men fabrikanterna rekommenderar oftast längre intervaller. Så här gör man: Töm ur den gamla oljan och tvätta behållaren. Fyll upp likadan olja som i motorn till markeringen. Själva filterinsatsen tvättas också ur - helst med dieselolja, bensin eller fotogen, men tänk på att dessa vätskor är ganska farliga både att inandas och få på huden.
       På 1970-talet tog pappersfilterna över allt mer. De filtrerar mycket bra och används därför på nästan alla moderna bilar. Pappersfiltrens stora nackdel är genomströmningsmotståndet. Detta motstånd ökar också mycket snabbt när smuts fastnar i filtret. Pappersfilter måste alltså bytas ganska ofta, för ett täppt luftfilter försämrar inte bara motoreffekten utan ger också en fetare bränsle/luftblandning vilket i sin tur även ger högre bränsleförbrukning Pappersfiltrens  genomströmningsmotstånd varierar ganska kraftigt mellan olika tillverkare beroende på papperskvalitet och antal veck (fler veck ger större total area för luften att passera genom), men även de bästa pappersfiltren ger högre motstånd än de flesta andra filtertyper. Pappersfilter tål inte heller fukt. Om ett pappersfilter utsätts för exempelvis bensin (från förgasaren), olja (från vevhusventilationen) eller vatten (från vädrets makter) så sväller pappersfibrerna och filtret får ett mycket högt luftmotstånd. Ännu en nackdel är att den filtrerade luften bildar virvlar som bromsar luftens väg in i förgasarna.
       Skumgummifilter (foam filter) av racingkvalitet är mycket effektiva ur filtreringssynpunkt. Men akta dig för billiga kopior, de kan både ge högre motstånd än motsvarande pappersfilter och ramla sönder i småbitar som motorn äter upp. De största fördelarna är att skumgummifilter inte täpps så fort som pappersfilter samt att skumgummit tål vätskor mycket bättre än papper. En del skumgummifilter ska till och med oljas in för att ge fullgod rening. Min egen favorit är K&N som består av inoljade bomullsfibrer. Dessa filter används mycket inom flygindustrin, vilket ju är ett gott betyg. De har lågt genomströmningsmotstånd och (rätt inoljade) mycket god rening (men för mycket olja ger högt luftmotstånd). Filterna behåller sitt låga strömningsmotstånd länge, trots att det tar upp all skit så effektivt. Man tvättar dem inifrån och ut, annars kryper smutsen längre in i filtret och kan sedan komma in i motorn. K&N filtema ger ingen turbulens utan ett rakt luftflöde som hjälper till att höja fyllnadsgraden.
Här ser du ett originalfilter till en MGA. Jämfört med K&N-filtret till höger ger det både för högt luftmotstånd och för dålig rening. K&N- filtrets vita färg indikerar att det ännu inte är inoljat, ett inoljat filter är rött. Alla biltillverkare är snåla, de monterar inte på några onödiga saker på sina produkter. Så är även fallet med de snorklar som sitter på många luftrenare, de kan antingen ha en ljuddämpande funktion eller så ska de fungera som "RAM-pipes".
       För det mesta fyller de bägge funktionerna samtidigt. RAM-effekten handlar om att luften kommer i egensvängning och på så sätt skapar en turboeffekt utan rörliga delar. Man stämmer alltså av längder på en RAM-pipe på samma sätt som längden på en orgelpipa.
       Snorkelns viktigaste funktion på den här bilen är att suga in varmluft. På tomgång och delgas går motorn som bäst med en lufttempera-tur runt 40 grader, men på fullgas ska luften vara så kall som möjligt, då får man ut mest effekt.
DE GLÖMDA FILTERNA
Ett luftfilter som ofta glöms bort är det som understundom sitter i oljepåfyllningslocket. Inom filterkretsar brukar man kalla dessa för "fuktade luftfilter för avventilering och luftning". Avventileringsfilter ska leda bort gaserna från vevhuset, men luftningsfiltema ska däremot rena den luft som leds in i vevhuset. Bägge dessa filtertyper har oftast en stålullsinsats som hålls fuktig av motorns oljedimma. På en del bilar ska dessa filter bytas eftet ett visst antal mil, medan andra fabrikanter endast rekommenderar tvättning.

LUFTRENARENS PLACERING
Tryckvågorna i insugningsluften reflekteras till viss del i luftrenaren, utan luftrenare försvinner de bara ut i atmosfären. En rätt placerad luftrenare kan utnyttja denna reflektion och på så vis höja fyllnadsgraden vid vissa varvtal. Denna reflektionstendens är anledningen till att man (även med filter med mycket lågt motstånd) alltid bör ha luftrenaren på plats när man kalibrerar in förgasare och tändsystem. Många byter ut sin stora luftrenarburk mot två små runda filter till dubbelförgasarna. Det ser sportigare ut än det töntiga arrangemanget med ett gemensamt filter och ett grenrör till respektive förgasare. Men när man gör bytet får man också tänka på att det faktiskt kan medföra brandrisk. I flera fall har Jaguarer som försetts med separata filter börjat brinna. Det beror på att SU-förgasarna har en tendens att småflöda då och då. Sitter grenröret till luftrenarburken på plats finns det också skvallerrör för att leda bort bensinen som rinner "åt fel håll". Sitter det bara små filter på plats rinner bensinen fritt och det tar lätt eld.

Erkki