Birger Sjöberg
 

 

Birger Sjöberg föddes 1885 i Vänersborg. Hans föräldrar, Gustaf och Anna Sjöberg, ägde en liten klädaffär vid torget i Vänersborg. De hade en ganska god ekonomi, så Birger och hans två bröder Gustaf (Gösta) (född 1880) och Erik (född 1891) hade det relativt gott ställt i unga år. När Birger var tretton år tvingades föräldrarna dock att slå igen sin affär efter hård konkurrens från andra butiker. Han blev då tvungen att bidra till familjens försörjning.

I skolan gick det inte så bra för Birger, han fick C i flit och D i uppförande. Trots detta lyckades han få plats som lärling hos en K A Vikners fotografiateljé 1899-1900, men utan lön. År 1900 lämnade han Vänersborg och begav sig till Stockholm. Där arbetade Sjöberg som guldsmedslärling, och sedan som bodbiträde. Han stannade dock inte länge, utan återvände redan 1901 till Vänersborg, där han i maj 1903, 17 år gammal, fick plats som bodbiträde i Georg Nyströms jern-, färg- och tapetaffär.

År 1906 återvände han till Stockholm. Hans bror Gösta hade fått plats på Stockholms Dagblad och bjöd föräldrarna och bröderna att bo med honom. Så småningom fick Birger också anställning som journalist på tidningen genom förmedling av en av broderns vänner, John Gustaf Christensén. I Stockholms Dagblad publicerade han sina första dikter om Frida.

Birger fick sedan jobb på Helsingborgs-Posten. Den ägdes av Christensén, som bad de båda bröderna att följa med till Skåne. I Skåne hade Sjöberg inte lika stor framgång med sina dikter, och tids nog minskades hans tillfällen att publicera sig då han blev redaktionssekreterare. Hans dikter och visor framfördes nu mera i privata sällskap. Sedan båda föräldrarna dött (med fem års mellanrum) flyttade Birger år 1918 till Ramlösa, och 1921 skaffade han Villa Daghill, som skulle bli hans hem resten av livet.

1922 utkom hans debut, Fridas bok. En kort tid turnerade han och framträdde, men hans scenskräck satte snart stopp för detta. 1924 kom hans romandebut, Kvartetten som sprängdes, som blev en stor succé. Sjöbergs ångest och rädsla fick i stället sitt uttryck i Kriser och kransar som fick ett sämre mottagande. I slutet av april 1929 tilldelades han De Nios pris, men låg då redan medvetslös och nåddes inte av budet. Han avled av dubbelsidig lunginflammation på Växjö Stadshotell.

Sjöberg efterlämnade mängder med utkast till dikter som publicerades postumt, bl.a. i Fridas andra bok 1929.

 

Betydelse

I Kriser och kransar skapade Sjöberg, närmast på egen hand, med inspiration främst från Shakespeare, ett modernistiskt formspråk som blandade traditionell vers med djärva metaforer och okonventionell syntax. Det har påverkat senare svenska poeter som Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt.

Visorna i Fridas bok har inte blivit lika vitt spridda som Taubes och Bellmans visor. De är musikaliskt mer krävande och mindre allsångsvänliga i sin diskreta ironi över småstadslivets begränsningar och poetiska klichéer.

Sjöbergs minne vårdas sedan 1961 av Birger Sjöberg-sällskapet. Den senaste stora biografin, Skrivaredans. Birger Sjöbergs liv och diktning (1999), har skrivits av Johan Svedjedal.[1]

 

Texten är hämtad från Wikipedia