Tillbaka
Startsida
Allt om mc-förgasare
Bestyckning
.Felsökning
Kontakt

|
SÅ FUNKAR FUGGEN av Christer Kernell
En motorcykelförgasare kan te sig ganska invecklad och många nöjer sig med att betrakta den som en obegriplig nödvändighet. Så länge den fungerar – varför bry sig? Men det kan vara bra att veta varför motorn uppför sig som den gör. Jag har här utgått ifrån Mikunis VM-förgasare men principerna gäller för vilken trottelförgasare som helst.
Alla förgasare fungerar enligt principen om atmosfärisk jämvikt.
Under insugningsfasen uppstår ett undertryck (vacuum) i cylinder och insugskanal. Det relativt sett högre trycket utanför gör att luft sugs in genom förgasaren. Om du betraktar en förgasare från luftfiltersidan liknar den en tratt. Den smalaste delen, mitt i förgasaren, kallas för venturi. Det som blockerar vidare insyn är trotteln eller sliden. Lyfter du den (med fingret eller genom att vrida på gashandtaget) ser du en nål följa med trotteln upp. Nålen löper i ett mässinsgrör som sticker upp några millimeter i venturin. Detta rör är nålmunstycket, eller spridarröret, som förbinder venturin med flottörhuset. För att motorn ska fungera måste den matas med rätt blandning av bränsle och luft. Blandningsförhållandet man strävar efter ligger runt 1:14 vilket betyder 1 g bränsle på 14 g luft . Undertrycket och storleken på munstyckena bestämmer blandningen. Undertrycket står i sin tur i direkt proportion till hastigheten på den inströmmande luften. Ju större gashastighet desto större undertryck. Jämför principen med en flygplansvinge.
Vi tillverkar en förgasare
Vi skaffar oss ett rör med en tratt. En bit in, där den trattformade delen övergått till att bli ett rör, borrar vi underifrån ett litet hål. Här trär vi upp ett "sugrör" som får sticka upp några millimeter i venturin. Detta lilla rör når ned till en reservoar (flottörhuset) i vilken vi monterar en ventil (flottörnål) som ser till att bränslenivån hålls konstant (i annat fall skulle flottörhuset överfyllas av bränslet från bensintanken). Och voilá... farbror Frej har tillverkat en förgasare! Jo, ja, några detaljer har vi hoppat över. Men faktum är att vår enkla konstruktion skulle fungera om än primitivt.
För att vi ska få en praktiskt användbar motor måste den också fungera vid mer än ett varvtal. Därför måste vi komma på ett sätt att kunna reglera mängden brännbar luft- och bränsleblandning i förhållande till motorns behov. Och detta måste ske i exakt rätt proportion. Om vi försöker sänka motorns varvtal genom att minska insugsdiametern så kommer hastigheten på den inströmmande luften att öka. Detta får till följd att undertrycket över sugröret (spridarröret) också ökar. Motorn kommer nu att få i sig en allt fetare blandning. Varvtalet sjunker visserligen men bränsle/luft-blandningen blir för fet... och motorn dör. Omvänt, om vi skulle försöka höja varvtalet bara genom att öka venturidiametern så kommer gashastigheten över spridarröret att sjunka och därmed också "suget". Blandningen blir för mager... och motorn dör. Låt oss nu se hur man lyckats lösa detta problem i den moderna förgasaren.
DEN
MODERNA FÖRGASAREN Förgasarens kretsar
Förgasaren kan delas upp i
fem kretsar vilka alla påverkar
bränsle-/luftblandningen. Dessa kretsar överlappar alltsom oftast varandra.
Den andra typen kallas bleeder type och sticker upp som en 3-4 mm helrund krage i venturin. Denna typ av munstycken har små hål borrade i sin längd (syns bara demonterat!) vilka har till uppgift att "blöda" in luft under bränslets väg upp genom munstycket. På detta sätt uppnås en högre grad av finfördelning (emulsifiering) av bränslet. Denna typ av nålmunstycken förekommer i regel som standard på alla fyrtaktsmotorcyklar. I botten av detta munstycke sitter huvudmunstycket som samtidigt har till uppgift att hålla nålmunstycket på plats. Det finns ca 30 olika storlekar av nålmunstycken - allt från N0 till R8. Skillnaderna är mycket små. På ett P4 och ett P6 munstycke skiljer det tex bara 0.01 mm. Skillnaden mellan ett P4 och ett O4 munstycke är 0.05 mm.
|
Mer att läsa: